high five mr fullgubbe

herrååååå!

2012-02-11T15:31:00.001+01:00

Ett till kollage innan jag jassar ut på stan. Ja, jag har på mig en jävla sommarkjol. Men jag skiter i det, för det är sommar snart. OKEJ? Gillar även mitt försök till att greppa lampan... bra gjort.

ah tja

2012-02-11T09:39:00.002+01:00

den jobbiga känslan som infinner sig när man vaknar upp och ser ut som carola i håret. Alltid carola. Fyfan, HATAR DIG CAROLA.

Det är fredag och jag är sjuk

2012-02-10T22:20:00.002+01:00

En ständig undran om andra är som jag. Och om vi är som dem. Hur känns lycka för andra? Man måste dö några gånger innan man kan leva. Jag irrar runt i mataffären i timmar för att låten jag lyssnar på påminner om dig. Och jag kan inte för allt i världen minnas var det var som var så viktigt. Mjölk? Det spelar plötsligt ingen roll. Jag dricker mitt kaffe svart och bryr mig inte om något. Det där outgrundliga i din blick. Som gör mig svagast i världen. Jag faller ner, smakar på asfalten och skrattet blandas med något som kanske är nyttigt. Något jag lärt mig. Hjärnan säger något, men det spelar ingen roll. Jag förvandlas långsamt till en person jag inte känner. Hinnan av smuts på min kropp. Försvinner till slut. Allting försvinner till slut.

Det där beroendet

2012-02-09T22:37:00.002+01:00

Överlevnadsinstinkten. Känslan av att sitta på tunnelbanan och älska alla. För att nästa dag somna och vakna av att gråta för att jag trodde att du inte fanns. Paniken som växer sig starkare. På samma gång som tanken av dig får mig att känna en lycka jag hade glömt existerade.
Att jag skulle kunna ge upp allt för dig, även fast det går emot allt jag någonsin stått för. Den där blandade känslan av total lycka och total misär. För att jag fått vara nära dig, men nu insett hur beroende jag är. Av din kärlek. Hur jag alltid kommer att känna en saknad om du inte finns i mitt liv. Jag vet bara att jag känner. Och jag älskar att känna. Känna dig.

sverige rå

2012-02-09T21:27:00.004+01:00

Åkte hem till det kallaste landet en helg. Hade glömt hur vackert stockholm är.

Åt frukost på Blooms med min kära syster

Var hemma hos min kära Runis. Hade saknat det påmålade låtsasfönstret

Var på landet hos min föräldrar. Det var mycket snö, kallt, och inte en levande själ såg jag när jag var ute på morgonpromenad

Fikade på älskade Gildas med mina älskade

Sedan åkte jag hem och hade ont i hjärtat, så Mouniz lagade det med hjälp av choklad och pasta och köttfärssås. Då kändes det fint att vara hemma igen

eller

2012-02-09T11:07:00.001+01:00

wednesday

2012-02-08T12:04:00.001+01:00

hjertz

2012-02-07T13:20:00.001+01:00

Back to reality

2012-02-07T00:52:00.001+01:00

Jag och mouniz fixade måndagskvällen genom att ha fredagsmys (sjöng även låten för mannen i kassan) och åt mängder av köttfärssås och parmaskinka. Och daim! hur fint? Kollade även på himym och gonade med mina roomies. Goz. Nu ska jag tamigfan blir bättre på att uppdatera bloggjäveln. Imorgon lägger jag upp bilderna från min svinkalla helg i hemlandet. PIIZ

MINA KILLAR!

2012-01-26T17:26:00.001+01:00

Och med detta säger jag: GODNATT

2012-01-18T01:08:00.003+01:00

Den gråaktiga hinnan
Skulden, Skammen, Orden, Sveket,
Som sparkar
Ivrigt rivande
Klösande fraser
Fräter sönder ditt samvete
Din beröring som fortfarande sitter kvar
Det som passade så bra
Mellan din axel och nacke
Den fina linje
Mellan oss
Skrattet
Dina viskningar i ett mörker
Som fanns kvar
Som funnits kvar
Alltid

PIXXXX!!!

2012-01-15T11:43:00.004+01:00

Här bor jag!!!

Mounas och min bakisdag på IKEA, gjorde reklam för sängarna

KÖTTBULLARÅÅÅÅ!!

Hade coachell-vaka, drack rödvin i mängder i vår egen misär och väntade på att få köpa biljetter. och BASKEMIG!!!! vi fick tag i varsin! Coachella i april, here we come!!!

Så glada blev vi då!!! bakis-misär-bilden.. hahahah

15 januari

2012-01-15T11:00:00.002+01:00

Jag drömde att vi stod på en brygga i lera. Det kom en tjej och du sa att vi tyckte att hon var så jävla fin. Du sa att vi inte skulle banga på henne. Och jag kände mig så dum, så skyldig för allt, att jag bara stod där och log. Fast än att hatet till den fina tjejen frätte sönder mitt inre, så log jag fint och höll med. Kämpar för att inte förstöra något, och samtidigt låta dig straffa mig. Jag är rädd för att du ska vilja göra illa mig. Straffa mig, och låta mig krypa till korset. För att du vet att du kan göra vad du vill med mig, och jag kommer bara le och ta emot. Jag tar allt.

goddagis!

2012-01-06T11:10:00.002+01:00

Dagens
- Carola-frisyr
- Blödande hårbotten (mitt uppe i en fet hårfärgningssession)
- Halsen glömde jag visst skruva dit idag
- Den pårökta lukten fick jag när jag andades in för mycket hårfärgningsångor inne i det minimala badrummet

Okej, så det här är alltså vad jag gör dagen då jag egentligen ska flytta för fullt så jag slipper stressa sen ikväll när jag och mina jobbarkvinnor ska ut och äta. Borde sätta igång NU... inte nu... FAST NU!

Hejhej /sistaminutencheyyyen

back on track

2012-01-04T20:20:00.003+01:00

Okej. Nu är det slut med de deprimerade misär-texterna. Jag orkar helt enkelt inte. När det finns så mycket fint i livet. Och ja, som sagt, så är jag ändå lycklig. Trots misär-texter. Vet att många som läser dem blir oroliga för mig, men de är bara ett sätt för mig att uttrycka mig. Uttrycka min depressiva kreativitet, kan man säga.

Hade absolut ingen ork att laga mat idag, så gled in på Costa på väg hem från jobbet och drack den största cinnamon latten någonsin, och åt den största paninin människan skådat. Blev asmätt. Kom hem, och fick se att min nya italienska roommate börjat laga cannelloni till alla. Så nu måste jag äta igen. Men mat är ju gott!

På fredag flyttar jag till norra London (bor i östra nu) och det känns underbart! Det mest underbara är att jag kommer betala sjukt lite i hyra om man jämför med det jag betalar nu. Och pengar är ju livet, såå...

Nu tänkte jag springa hem till min granne och sno massa bilder som hon tog på nyår. HEJPÅRRE!

3 januari

2012-01-03T22:52:00.002+01:00

Om ingen av dem vänder sig om och ser efter den andra så blir det aldrig dem igen
En kanske vänder sig åt fel håll, och ser någon annan. Någon ny
Jävla idioti
Eller också vänder de sig mot varandra och ser något som inte finns längre
En av dem ser kanske samma sak som förr, men den andra känner ingenting
Hur som helst blir vi lyckliga, eller olyckliga
Och det spelar ingen roll om vi tittar bakåt eller inte
Men likt förbannat gör vi det ändå
Jävla ironi
Vi skrapar på ytan på oss själva och undrar vilka vi är
Vad vi vill
Kommer aldrig någonsin få veta
Så vad spelar det för roll?
Jävla schizofreni

Först skrattet sen de där tårarna

2012-01-02T23:31:00.003+01:00

Du springer igenom en tunnel och kröker ryggen för att inte slå huvudet i det låga taket. För sten är ju så hårt. På samma gång kliver du över en död kropp. Du ser den inte för du är upptagen med att inte slå i huvudet. Du tänker att du nog mår bättre bara du får värken ut i benen istället för i hjärtat. Så du slår fötterna lite hårdare mot asfalten. Du ser människor i ett hus vid vägen. Huset är så stort och ljust, och de ser lyckliga ut. Du vet att du aldrig kommer känna lyckan i ett stort och fint, upplyst hus. Du tittar upp i himlen och svimmar nästan av överväldigande. Kan inte förstå att du faktiskt lever. Du andas djupt och känner lyckan sprida sig i ditt bröst. Kan det vara nu den kommer för att stanna? Lyckan. Försvinner snabbt när du kliver ner i en djup vattenpöl. Du är tillbaka där du började. Med smärtan i bröstet och i benen. Lyckan rinner iväg, ner i den smutsiga vattenpölen. Kvidande kryper du ihop på marken och till och med tårarna som rinner ner för dina kinder känns likgiltiga. Någon kliver över dig och ser inte ditt lidande. Du bryr dig inte om något. Du finns inte. Du finns inte.

2012-01-02T21:16:00.004+01:00

Ett sista

2012-01-02T20:00:00.003+01:00

Det här kommer inte ens hjälpa att skriva bort.

Jag ser det här som ett sista ångestfyllt kapitel av honom. Ett sista kapitel av Joakim. Sedan är det min tur att släppa taget.

Idag har jag blivit sårad. Indirekt av mig själv.

Jag har läst sanningar om mig själv. Insett att jag har gjort hemska saker. Gjort en annan människa så sjukt illa.

Vet inte vad jag förväntade mig skulle hända. Att han av någon magisk anledning hade stått stilla i livet i ett halvår. Och inte glömt. Självklart ville jag inte det. Jag ville att han skulle gå vidare. Och ändå gör det så ont.

Det är första gången i mitt liv som någon nekar mig kärlek. Och det är också första gången som jag visar mig svag och säger hur jag känner. Hatar mig själv för att jag gjorde det. Men är glad att jag gjorde det. På något sätt är jag glad att han får möjligheten att såra mig. Han förtjänar att göra mig illa.

Förstår fortfarande inte hur den här smärtan kan få mig att känna mig så levande, men ändå tom inombords. Det gör ont. Alltså, riktig fysisk smärta. Och han är glad att det gör ont i mig. Men jag kan inte klandra honom. Han förtjänar att vara lycklig, och om det vi hade inte går att bygga upp igen på grund av mig - att jag förstörde allt - så får det göra ont. Jag får ta det.

Nu är det min tur att släppa taget. Antar jag. Allt är fel. Det borde inte vara såhär. Det gör för ont.

årsresumé bakismode antagligen del ett

2011-12-31T10:35:00.007+01:00

Den här lyssnar jag på för att döva mitt bakishuvud. Och skriver en liten årsresumé, som kommer bli så sjukt osammanhängande på grund av tidigare nämnda bakishuvud.
(det går alltså INTE att "bara ta EN öl" efter jobbet. Konstaterat!)

Förra året hade jag och många av mina vänner precis haft magsjuka. Vi var svaga och gjorde ingenting på nyår. Jag var hemma, nykter, gick och la mig vid 22 och gick upp och jobbade dagen efter. Det enda jag hade i huvudet var att jag skulle spara pengar till min och Runis kalifornien-resa.

Så JA! Vad passligt att göra en lista på vad man minns att man gjort under året.

- Spenderade två månader av den äckliga svenska vintern i Caliiiiiii. Vilket var en av de sjukaste, finaste och mest värda upplevelser jag någonsin varit med om. Utan underdrift.

- Jobbat så mycket så att min hjärna började smälta. Brain melt down. Och det blev så påfrestande att min ansikte tydligen smälte också, och jag började censurera bilder på mig. Dessutom har jag bytt bort sjukhusoufiten mot ett jobb där vi har dresscode. Det måste vara antingen eller, liksom!

- Bytt hårfärg några gånger

- Flyttade ihop med Magnuz i vårt hood Älvsjöwood (rimmade!!) där vi satte upp planer för hur vi skulle bli kändisar i stockholm. Gick sådär. Men hade en underbar sommar där med min fina vän. Med mycket vin, och ost. Gud, vårt kylskåp innehöll bara ost tror jag.

- Gick på sista Harry Potter-filmen och grinade. Dels av tomhet, och dels av besvikelse. Sorry, Harry... Denna bild togs precis innan vi begav till biografen och som ni ser så formar vi bokstäverna H och P med hjälp av våra kroppar.

... nu gick det helt plötsligt inte att ladda upp mer bilder. TO BE CONTINUED!

jag vill inte sluta

2011-12-29T20:47:00.003+01:00

Jag tänkte att det skulle vara slut nu. Inga mer texter om honom. Men det går bara inte att sluta skriva om någon när den personen alltid finns någonstans i bakhuvudet. Jag vet att det finns en stor (eller snarare enorm) risk att vi aldrig mer kommer prata med varandra. Inte yttra ett ord. Någonsin. Till varandra. Bara tanken gör mig stum. Dock inte av förvåning, utan bara av någon slags likgiltighet. Ungefär som när någon i ens närhet går bort, och man förtränger det onda. Vill inte inse vad som faktiskt har hänt. Det värsta i denna historia är att det är jag själv som har orsakat det. Jag dödade kärleken. Det var mitt eget fel.
Jag undrar om människor kommer läsa mina texter och tänka att jag skriver dem bara för att han kanske ska få syn på dem. Men det gör jag inte. Mitt problem är att jag älskar att skriva, och så länge jag kan minnas har jag skrivit. Och inte bara det, utan jag känner även ett slags behov av att göra det. Det är en slags terapi. Jag behöver skrivandet. Och jag behöver inspiration för att kunna skriva. En tanke jag jag spinna vidare på. Och de flesta tankar leder till honom. Så enkelt är det.
När mobilen vibrerar och jag får ett sms, pirrar det aldrig till i magen. För jag vet att han inte har mitt nummer. När någon ger mig en komplimang, säger att jag är vacker, eller rolig, så ler jag och säger tack. Jag ler artigt, säger tack och hatar mig själv för att jag inte känner samma glädje som jag gjorde förut. Jag önskar att jag kunde knäppa med fingrarna och släppa taget. "Släpp taget om mig", precis så sa jag till honom. Och nu är det jag som står kvar - sliter och drar i något som inte ens finns längre. I någon som kanske gått vidare i sitt liv. Och är lycklig. Vem är jag att komma och försöka väcka något till liv, när det var jag som dödade det? Jag har ingen rätt till det, jag vet.

Jag kan bara inte sluta.

fantastiskt

2011-12-29T00:25:00.001+01:00

Missförstå mig rätt, jag är faktiskt lycklig

2011-12-28T22:04:00.003+01:00

Först vill jag bara göra alla läsare uppmärksamma på att jag är en GLAD människa. Jag vet att man lätt kan få ett intryck av mig som en lätt schizofren och deprimerad människa. Men, som sagt vill jag uppmärksamma det faktum att jag använder den här bloggen lite som en ventil för allt som är mindre kul också.

Then again, vem fan bryr sig.

Här sitter jag nu i ett mörkt rum. Äter popcorn, lyssnar på gamla spellistor och undrar varför mitt ex inte har svarat på de mail jag skickat honom. Jag är alldeles för mätt, och alldeles för tom. Konstig kombination. Jag saknar honom. Nu är det ute. Och jag bryr mig inte. Jag är inte rädd för hur jag känner längre. Och det är ju ett plus. Jag satt och beklagade mig på tåget idag och då sa min vän Mouna att det har kommit någonting positivt ur det här. Ur misären kommer något positivt, och det är att jag lärt känna en helt ny sida av mig själv. Hon hade så rätt i det. Och då blev jag glad.

Nu sitter jag i ett ljust rum och har precis fått en fin födelsedagssång brölad för mig på skype. Mina vänner är så fina. Jag vet inte hur många gånger jag nämnt det, eller skrivit hela inlägg tillägnade dem, men ord kan inte beskriva vilka fina människor jag har omkring mig. De gör mig så lycklig. Så, tack för att ni finns, fantastiska människor.

Och nu ska jag fortsätta att inte fira min födelsedag. Eller, om att skriva bittra texter, äta för salta popcorn och stirra på en smutsig fläck i taket (som stört mig i tusen år) räknas som att fira - så ska jag fira utav bara helvete.

Och även fast det inte verkar som det, så är jag jävligt lycklig. Jag är lycklig för att jag har kvar kontrasten. Och för att jag vet vem jag är. Och för tusen andra saker, som mina vackra vänner, min familj och bara tanken av att jag faktiskt lever. Överväldigande.

MERRY CHRIST-MAS

2011-12-25T12:23:00.003+01:00

Det är jobbigt när man inser i efterhand hur man borde ha agerat. Eller när man inser att den där positiva sidan av en själv egentligen var negativ. Och att det är något man borde jobba på för att inte förstöra mer för sig själv. När det enda man kan göra är att erkänna för sig själv, och för andra att man gjort fel och ska kämpa hårdare nästa gång. Men problemet är bara att det kanske inte blir någon nästa gång. Man kanske redan har förstört tillräckligt.

Jag vet att det är för mycket känslomässig urfackning på den här bloggen för tillfället. Eller, ja, alltid. Men det är ett skönt sätt att agera ut all skit som man har inom sig. Som ligger och skaver i hjärnan liksom.

Igår var en fin julafton med ett gäng fina människor. Svensk julmat (vörtbröd.. mmm...) och julmust, egengjord glögg som man fick sila mellan tänderna och tusen kg godis. Jag var i en konstant matkoma i 6 timmar, och sedan en skön sockerkrasch på det. Ah, fint!

alltså, svensk julmat... KÄRLEK

linnea (som förövrigt har tusen pojkvänner, alla i 17-års åldern) poserar lite spontant vid julgranen.

jag ska nog bli bloggerska på heltid, det är en sådan fin titel

2011-12-24T11:56:00.002+01:00

håller ett stadigt tag i mitt huvud så att det inte ska ramla av! aka en väldigt konstigt pose (uttalas PÅS, okej?)

Det är julafton! och jag har på mig min nya kärleksskjorta som jag fick köpa ASBILLIGT på AA. Älskar att Lovisa jobbar där!
Nu ska jag åka till Westfield i Stratford och hetsa runt, försöka hitta nya skor, och lite julisar. Sedan ska det inhandlas massa SPRIT, för det är ju det julen handlar om - att bli full! Fnissfniss. Hejpårre!

vackra

2011-12-22T21:03:00.001+01:00

hitta precis den här bilden på min syster och min mamma på min systers dop. Hur vacker är inte min mamma på den här bilden? Får fan ont i hjärtat, så fin är hon!

tjena det är ångestbruden här igen va

2011-12-22T14:42:00.004+01:00

Inser att jag måste sluta vara en dramatisk människa. Nu.
Men det är så jävla svårt. Att se vardagligt på livet.
När livet är så stort, och så komplicerat.
Då man inte ens förstår hur det kom sig att man kom till den här punkten. När man står på tunnelbanan och inser att alla människor runt omkring en kanske funderar på samma sak. Vart de är på väg. Vem de ska möta härnäst. Vem de ska komma att älska. Hata. Avguda.
Jag minns när dessa saker inte tyngde mig, när funderingarna faktiskt var något jag kunde sopa under mattan och ta fram när det passade. Tiden jag kunde gå upp ur sängen på morgonen och inse att jag sovit hela natten utan att ha drömt något. Inte påverkas av något.

Åh. Jag är som en periodare. Utan alkoholen. Det skulle vara skönt med en lobotomi.

that secret that we know, that we don't know how to tell

2011-12-22T00:11:00.002+01:00

gift dig med mig rå

2011-12-20T21:52:00.001+01:00

ja, jag älskar mig!

2011-12-17T12:57:00.000+01:00

dagens kollage, svettluktande håriga armhålor. hejdå!

there will come a time you see, with no more tears and love will not break your heart, but dismiss your fears

2011-12-16T23:19:00.003+01:00

Det är när man läser igenom allt man skrivit och det handlar om det som var förut. Det är när man jämför alla som man möter med en person som man saknar. Och när man försöker intala sig själv att man bara saknar i stunder av svaghet. Bara för att kunna fortsätta se sig själv som den där starka personen som aldrig någonsin känner något för någon.
Då inser man hur fruktansvärt dum man varit. Och att någon alltid haft rätt om mig. "...och fortsätta leva upp till din image om att "kärleken existerar inte". Du är rädd tror jag; att själv bli sårad, vilket är fett synd och hoppas att du inte är det en dag, för din skull.".
Och någon frågar mig vad jag skulle göra om jag bara hade månader kvar att leva. Och jag tänker att jag skulle hitta dig. Jag är inte gjord för det här.

du hade rätt

2011-12-15T23:11:00.001+01:00

Nyårslöfte nummer ett

Sluta intala mig själv att jag är en bitter människa som inte tror på kärlek.

För det gör jag. Jag är bara rädd för att bli sårad.

13/12

2011-12-13T09:27:00.001+01:00

Det var som den där gången jag såg den döda räven i diket bredvid motorvägen. Jag grät. Jag grät så det skar sig i hjärtat. Och när jag sitter på tåget och försöker se mig själv i andra människor. Så ser jag bara vackra människor. Döda människor. Och jag gråter igen. Tills jag dör. Jag kommer gråta å andras vägnar tills jag dör.

WhatzzzapppsazzaaA!

2011-12-11T18:30:00.002+01:00

Ja! Ett glatt och hurtigt utrop för att försöka peppa mig själv till att skriva i bloggen. Även kallad bögen. Jobbigare!

Jag har snart varit i London i två månader. Sinnes vad tiden (klyschigt nog) flyger iväg. Man hittar ju som sagt en vardag överallt. Och med rutiner så blir det så. Vardagligt.

Inget negativt i det egentligen. Slentrian/dekadens-livet orkar man bara leva under en kort period. Sedan vill man ha tillbaka sina rutiner. Anledningar till att gå upp på morgonen.

Min anledning till att gå upp imorse var förövrigt att jag behövde duscha. Skön...t. På jobbet i fredags sa någon att jag var fin i håret. Och det enda jag kunde svara var "tack, jag har inte tvättat håret på 8 dagar". Undrar för mig själv hur någon ens kan tänka sig att komma nära mig. So UNfresh so UNclean clean!

Det är tredje advent och jag äter pepparkakor och dricker glögg som min kära granne Lovisa köpte till mig när hon var på ikea igår. Och saknar mitt minneskort till mobilen, vill ju ta bilder och lägga upp här. Men ORKAARRRRR INTEEEE KÖPA ETT NYTT. Punkt!

Tjaråååå!

ibland undrar jag om jag är vaken

2011-11-27T20:20:00.003+01:00

HEJHEJEYHEJEJ!

På tok för bakis och degig för att kunna skriva något värt.

Gör en lista på äckliga saker
- Barn
- Mammor med barnvagn som kör in i mig och skär av mina hälsenor
- Att somna med choklad i munnen och vakna i en brun och kladdig säng
- BARN!!!!!!!

Hejdå!

wadapppp löskewkar

2011-11-22T20:20:00.003+01:00

HEJ BLOGGEN!! Nu ska jag ut och joggen!! (RIMMA!!!!)
Då måste man se farlig ut. Speciellt när man springer igenom våldtäktsparken.
Nä, jag ba skoja lite med er. Finns inga våldtäktsmän så långt ögat når. Bara lite heroinister. Och alla vet ju att de är snälla som lamm!
Förstår inte alls hur fort veckorna går. Är inne på andra veckan av träning på jobbet nu. Tydligen så måste man kunna lite om produkterna om man ska jobba på kundtjänst... who knew liksom?! Men det är mysigt med utbildning. Det känns som att gå i skolan igen, och som alla vet så har jag skol-fetisch. ÄLSKAR ATT PLUGGA!!!

Herrååå!

Vart är alla äckliga och konstiga killar?! Jag saknar ju er

2011-11-20T20:38:00.002+01:00

Åt pannkakor. Måste ha tagit bakpulver istället för mjöl. För nu är jag gravid. Eller, det ser ut så i alla fall. Snart sprängs min buk och det kommer flyga pannkakor, cola light och flapjacks över hela rummet. Det känns inget vidare, måste jag erkänna.

Igår var jag på date. Inte ofta jag får yttra de orden så därför måste jag berätta lite kort varför jag INTE går på dater. Jag gillar inte seriösa och trevliga killar. PUNKT! Jag blir irriterad när en kille skriver "jag vill ta med dig till det här stället, jag vet att du kommer älska det!" ... va liksom? Vad fan vet du om vad jag gillar för något? Jag tycker inte om när killar skriver "Tack för igår, det var verkligen jättekul!". Jag vill höra "tjena fittan fan du är ju ganska skön och så, men mest är du sjuk i huvudet, så fuck you så kanske vi hörs någon dag...". Är det för mycket begärt?! Missförstå mig rätt när jag skriver "trevliga", jag älskar SNÄLLA killar. Men trevliga killar är en annan grej. De gör mig illa till mods. Jag vill bråka och high fiva efter sex. Men det är inte så många som förstår den grejen. Det gör mig ledsen.

Peace out homiesz

missbrukar ordet misär som vanligt

2011-11-19T11:06:00.002+01:00

vet att jag använder ordet misär på tok för mycket. men det är verkligen det enda ordet som passar min person. misär, miserabel etc etc. igår drack jag för mycket jd och dansade snöret. och salsa? vad fan hände där liksom?

gratis på foedelsedaken, ALEXIZ hjjeeertz bababah

2011-11-19T09:19:00.005+01:00

Idag är det Alexandras födelsedag. Och jag är inte i sverige. Så jag kan ju inte fira henne. Men jag tänker att - en dikt räcker väl?! (fick inspiration av min goda vän runis som hade knåpat ihop en skön raptext till mig). Kunde inte posta den på hennes wall på facebook. Och då jag naturligtvis hade kunnat skickat den i ett privat meddelande eller mail så känns ju det skittråkigt. Jag vill ju att folk ska se att jag faktiskt skrivit ihop en dikt klockan 8 på morgonen trots svindålig sömn och fruktansvärd bakfylla. HEHEHEHE.

TILL ALEXANDRA CP-STAM

Alex, min kära. Kommer aldrig låta dig glömma den dagen då du en avokado skulle skära.
Kniven gick rakt igenom och slicade av en en viktig del av din hand. Klantigt, ja visst, ungefär som när du skulle hoppa upp på din väns rygg och han slog ut en tand.
Det är det jag älskar med dig, din hetsiga klant. Du lever på kanten (som de säger over here) och inte som någon rädd liten tant.
Jag önskar att jag kunde tryckt attending på ditt födelsedagsevent. Men jag hoppas att detta kan räknas som lite kärlek sänt. Vill ju verkligen se ditt fagra face, men ledsamt nog är det 100-tals mil från mitt crib till ditt space.
Tyvärr får jag vänta i en månad till, sedan kommer du hit och jag får äntligen visa min enda skill. Det vill säga att supa skallen av både dig och mig, tills vi båda säckar ihop i en hög och säger "heejheej".
Och dagen efter kan vi ligga i en säng, äta pommes och göra våra neandertalar-bröl. Detta kan såklart enbart utföras efter stort intag av öl!
Kan du fatta att jag har knåpat ihop detta även fast klockan är ung? Och även fast jag är lite smått bakfull och mitt huvud känns som en tung pung.
Jag vill avsluta med att önska dig lycka och tur. Och självklart massa nakna män i en bur.

ÄLSKAR DIG. SAKNAR DIG. HOPPAS DIN DAG BLIR FANTASTISK!

KÄR I MISÄR

2011-11-13T20:47:00.002+01:00

Ojdå! Idag råkade det visst vara 17 grader och soligt hela dagen. Vad fan liks? Jag har hängt på en parkbänk hela dagen. Det var massa nyckelpigor överallt, och först var det ganska äckligt, men man vänjde sig. Dock var det miljoner puttinuttiga par ute och vandrade i parken, det var också ganska äckligt. Tyvärr vänjde jag mig inte utan var efter ett tag tvungen att göra sorti, stänga in mig på mitt rum och hetsstäda. Ack ack.

Blev stoppad på gatan av en helt-okej-snygg-man och detta slutade med att jag blev bjuden på date. Problemet är bara att han är halv-tysk. Usch!

Imorgon börjar jag jobba. Nu är dekadensen över, med andra ord. Ska fira med att somna med choklad i munnen (once again) och scrubsathon. Hejhejpårre!

Massa elvor i dagens datum

2011-11-11T18:22:00.002+01:00

Spelning med nakna svettiga män på The CAMP igår. Vi fastnade sex personer i en hiss. Fan, vad nice om vi hade haft sex. Lite vitsigt sådär. Jag påstod hela tiden att vi kunde bryta upp hissdörren och hoppa ut (lite die-hard-aktigt att klättra runt i hisschaktet liks) men ingen delade min åsikt. Till slut vann den ändå och det visade sig att hissen bara hade åkt cirka 3 cm och det var liksom bara att kliva ut. Livsglädjen efter den traumatiska upplevelsen - total.

Och idag pallrade jag mig upp ur min varma säng, medan bakisångorna sipprade ut ur mina porer (fräsch chey) och - HÖR OCH HÄPNA - gick till gymmet och svettades ut resten av alkoholen som jag konsumerade igår. Sen gick jag hem och lagade asgod mat och mina flatmates kallar mig för hemmafru, men det är ganska mysigt.

Nu är det ju fredag. Kom jag på, lite sådär. Borde hitta på något kewl, men nöjer mig med att fantisera om Alexandra när hon duschar under ett vattenfall och brölar lite som en neandertalare. Hennes grej liksom! Sedan tänkte jag skype-dejta denna vackra neandertalar-kvinna. Finare.

tjajtahejjjtjaaaatjena!

tjena fittor

2011-11-10T14:27:00.002+01:00

Okej, filosoferandet/grubblandet slutar NU.

Hädanefter bara ytligheter och sånt.

typ ett fint kollage som man kan skriva ut, och rama in?

Att ha timing, vara lycklig och nöja sig

2011-11-10T12:42:00.000+01:00

Man föreställer sig att när man väl träffar den rätta, så kommer allting lösa sig efter det. Men faktum är att det finns flera faktorer som bestämmer om det kommer hålla mellan dig och din enda stora kärlek. Timing är en av dem.
Och vad är egentligen oddsen att man kommer träffa den personen, på det rätta tillfället? Den personen som ger dig glädje, kärlek och respekt, och som också har samma mål som dig. En person som strävar åt samma håll.
För det finns ju miljarder människor, och miljarder vägar att gå. Att hitta den personen som är rätt för dig, just i det tillfället är omöjligt. För vi ändrar oss, vi ändrar våra personer och på så sätt ändrar vi även riktning i livet. Innebär det även att vi ändrar våra kriterier för kärlek? Om så är fallet, så kommer vi aldrig bli nöjda, och vi kommer alltid sträva efter något bättre.
Jag minns att jag hade en diskussion med min ex-pojkvän (ett gammalt, gammalt ex) där vi diskuterade om man någonsin kunde vara nöjd. Han tyckte att man kunde vara nöjd, men aldrig lycklig. Och jag undrade vad det var för fel på mannen ifråga. Självklart kan man känna lycka, den stora frågan är om man någonsin bli nöjd? Speciellt eftersom att det inte anses som hälsosamt att nöja sig. Det anses som fegt, och icke ambitiöst. Och i den här uppskruvade världen där man helst ska ha två jobb, där man självklart ska vara framgångsrik som tusan, uppfostra barn, vara upp över öronen kär i sin man/kvinna, och ha så mycket pengar som möjligt. Mitt i denna hets, ska man alltså kunna nöja sig. Hur kan kärlek och känslor överhuvudtaget finnas med i vår världsbild? Där vi stressar omkring för att försöka hinna med att faktiskt leva. Och där det finns personer som faktiskt börjat se så logiskt på kärleken att de tror att det handlar mest om timing, och att man ska matcha varandras ambitioner (fy fan, för mig själv).
Den som predikar om att släppa taget, att inte analysera, att gå vidare och leva i nuet – det är jag. Och likt förbannat kan jag inte sluta grubbla över de här sakerna. Försöka hitta en logisk förklaring till varför vi agerar som vi gör. För vi är märkliga varelser. Det är synd om människorna, som August skrev en gång. Och jag kan inte annat än att hålla med.

Saknad

2011-11-09T18:59:00.003+01:00

(Åh, nej, nu kommer ännu ett bittert inlägg som bara understryker vilken egocentrisk och hemsk människa jag är)

Jag känner ofta saknad. Denna saknad är ofta till ex-pojkvänner. Speciellt en. Speciell. Då jag önskar att han fanns i närheten. Att jag inte agerat så egoistiskt och faktiskt gjort tvärtemot. Tryckt ner den där jävla magkänslan djupt ner i marken, och lyssnat på logiken. Logiken som sa att vi var gjorda för varandra. Dessa stunder av saknad är ofta stunder av svaghet. Då jag känner mig sjuk, ensam, utanför. Vill ha någon som klappar mig på huvudet och säger att det löser sig.
Rätta mig om jag har fel, eller helt enkelt bara är jävligt ensam om att känna mig som en egocentrisk hora, men är det inte så att när livet är på topp, solen skiner och man känner sig trygg, älskad och framgångsrik så finns inget annat. Ingen saknad av det som kunde varit. Om framtiden är ljus, så vänder man sig inte om och tänker: "tänk om".
Kan varenda handling, brytas sönder, analyseras och till slut förkunnas som egocentrisk? Är det helt enkelt så vi är uppbyggda, rent genetiskt? Eller ännu viktigare, är det så jag är uppbyggd?
Resultatet är ju självklart relativt. Och allting kan brytas sönder, analyseras och från detta eviga analyserande kan tusen resultat uppkomma.
Jag kan kontra med (ja, jag diskuterar med mig själv) att OM jag hade lyssnat på den där logiken och begravt magkänslan långt ner i marken, hade den till slut letat sig upp ändå. Samtidigt som den hade ätit upp mig inifrån, och resultaten hade blivit - bittert. Och det hade förmodligen slutat med att jag avskytt honom, och han mig. Han avskyr mig säkert redan. Men som sagt, det är ju vad jag känner som räknas. Ego. Ego. Ego.
Så när det kommer till kritan, så gjorde jag i alla fall mig själv en tjänst. Och jag hoppas att jag gjorde det gentemot honom också.
Men hur fungerar vi människor egentligen? Saknar vi bara i stunder av svaghet? Eller finns det faktiskt ren och skär saknad? Osjälvisk saknad. På samma sätt undrar jag om det finns osjälvisk kärlek. Och på samma sätt undrar jag om jag någonsin kommer få svar på mina frågor.

(Det sista vet jag i alla fall svaret på - nej)

Mmmmmm

2011-11-07T20:51:00.004+01:00

Idag har jag shoppat.

... en kökshandduk, en rengöringsspray för badrum och 5 städtrasor.

Fab!

... nästan lika fab som tjejerna nedan. Finner inte ord.

i luv turd

2011-11-06T22:49:00.003+01:00

Zach... varför friar du inte till mig?

Förhållande-evolutionen

2011-11-05T15:24:00.003+01:00

Jag funderar som vanligt mycket kring förhållanden. Hur jag ser på dem på ett sådant negativt sätt. Vet inte om det är något förträngt trauma som etsat sig in i mitt undermedvetna, eller om jag helt enkelt bara är väldigt öppen för den bittra sanningen. Jag hade en diskussion om kärlek nyligen, där jag hävdade bestämt att man ska älska sig själv mest (som vanligt) och personen jag diskuterade med replikerade med att förklara hur fint det är att vilja bli en bättre person på grund av någon annan. Det lät vettigt, i stunden, men nu när jag funderar över det så förstår jag inte alls. Hur kan man tycka att det är fint att vilja bli bättre på grund av en annan persons närvaro? Borde man inte kommit till det stadiet själv, och vilja utvecklas till något bättre på grund av sin egen egoistiska vilja? För mig känns det så destruktivt att bara kunna se sig själv genom en annan människas ögon, att inte igenkänna sina fel och brister genom att faktiskt bara se sig själv, precis som man är.
För vad händer när den här personen försvinner ur ditt liv? Och du faktiskt har skurit, och amputerat bort så mycket "negativt" av din person att du faktiskt blivit någon annan. Självklart kan du inte gå ett steg tillbaka in i din gamla person. För hon/han är borta för länge sedan, och att leta efter henne/honom vore bara dömt att misslyckas. Då kanske du träffar någon ny, och plötsligt finns det fler sidor av din negativa person som du måste karva bort. Inte på grund av dig, utan på grund av hur du ser på dig själv genom denna nya människa som du säger dig älska (men som du kommer glömma efter eran tid tagit slut).
Och detta kommer fortgå, år efter år. Och till slut är du borta. Amputerad. Och en ny person. Och dessa sidor som du karvat bort kanske skulle visa sig vara positiva för nästa person du möter, men det får du aldrig veta.
Borde man inte hoppas på att möta den person som får en att vilja stanna i den personen man är, just i den stunden? Och borde man inte då veta vem man är, eller vad man vill, innan man träffar en så kallad kärlek? Att definiera mig själv efter hur en annan person ser på mig, gör mig illamående.
Jag antar att jag bara är cynisk och konservativ. Men jag tror inte på förhållande-evolution. Jag tror på egoistisk evolution.

Hejjjjjjjjjj!!!!!!

2011-11-04T20:59:00.003+01:00

Jag har jobb! Jag är inte lika miserabel! Mitt strokeliknande tillstånd har gått över! Jag är pepp! Och nu har jag semester till den 14 november SÅ HÄR SKALL DRICKAS VIN tjaråå

Var och kollade på vår nyfunne vän Max band Air Castles som spelade lite svängiga låtar sådärå

Undrade vad fan det var frågan om...

Jag hade finbesök hemma hos mig! Två tjackmonster. De var söta!

ett händelseförlopp

2011-11-03T15:21:00.001+01:00

den som ger rätt analys på detta händelseförlopp vinner 1000 kg kaffe

Att underlätta fiskandet

2011-11-03T12:13:00.003+01:00

Ska nog börja trycka upp visitkort. Inte för att jag vill, på något sätt, knyta affärskontakter. Utan bara för att slippa skriva mitt nummer på en skrynklig servett och med darrande hand lämna fram den fula servetten, med den fula handstilen. För att underlätta och effektivisera fiskandet, så att säga. Det skulle göra proceduren mycket coolare, och killen skulle tänka "Oj, den här tjejen har ju visitkort, hon måste vara sjukt ambitiös". På kortet kunde det stå "Matilda Blom Neurotisk Nymfoman". Det låter ju... ambitiöst.

Detta om detta.

Nu ska jag fortsätta vara bakis i min misär. Sedan ska jag fan trycka upp lite visitkort. Tjipptjipp

vahänderå

2011-11-02T17:30:00.000+01:00

hej, på något vänster har jag blivit fett missbildad. tänkte ändå gå ut och dricka öl ikväll, sug på den du, hitler!

i'm your prostitute

2011-10-31T14:19:00.006+01:00

Tjenarå. Flyttade igår! Lyckan i att packa upp sina saker och tvätta sina kläder - total.
Misären är även total då jag fortfarande är förkyld och mitt ansikte är trasigt. Men det kan ju också va trevligt, om man ska tänka positivt alltså.

Men fan, vem pallar det... haha. destruktiva punkter. As usual liks.

Känns förövrigt som jag har varit borta i femtio år typ. Märkligt.

Har även köpt en mäktig vinterkappa (lycka) och en mood ring, den visar alltid blå dock. Måste betyda kåt. HAHAH.

Träffade en katt

Träffade en vägg

Träffade en som failat

pixxx part 2

2011-10-29T13:37:00.002+02:00

har hört att det är ganska ball att va sur

har hört att det är ganska ball att dansa konstigt till rihanna

har hört att det är ganska ball att skära sig i handlederna

har hört att det är ganska ball att vara anonym

har hört att det är ganska ball att supa sig aspackade och se ut som en surikat och en lama

hej misär!!!

2011-10-27T18:17:00.002+02:00

Lite såhär känner jag mig idag. SKEV! Superförkyld. Snorfylld hjärna. Crackhora-röst. Gillar't!
Känns ganska värt att man ska gå på arbetsintervju imorgon. Kommer impa på dem ordentligt genom att nysa och projektilkräkas i deras ansikten. Jag är soet!
Ska kolla på ett rum imorgon också. Tänkte mest skriva det så mina parentos (som förmodligen läser detta) inte tror att jag ska bo på gatan i all evighet.

WISH ME LUCK LIKS
kyzz i stjärten

psykblickar och färg

2011-10-25T00:37:00.001+02:00

Lägger upp lite bilder ba.

TJENAHHAHAH

2011-10-24T18:43:00.002+02:00

Oj, glömde visst att jag hade blogg också. Typiskt. *RÅDNAR*

Alltså...

Orkar fan inte skriva något.

För de som undrar vad jag har gjort de senaste dagarna så har jag druckit öl, raggat jobb på Urban Outfitters, buggat med aussies och druckit enorma mängder kaffe. Life is hard right... HAHA. Älskar Lundun peaaace homiesz

tjenabah

2011-10-21T14:16:00.003+02:00

vi chillar fortfarande på caféer, och skriver. skriver, skriver skriver. KEWLT! finns inget mer att skriva egentligen. förutom att jag e soet. hejdåå!

lundun

2011-10-20T11:39:00.000+02:00

tjena dårå. nu är vi i london! fedt! Har dock inte tagit några bilder än. Men vi är här, FASKEMIG! dock känns det väldigt overkligt. Typ som inception. Jäävligt overklig. Vårt hostel var en besvikelse för deras wifi fungerar inte (vilket var vårt enda krav på hostel, suuuug) så nu sitter vi på café och spanar kött. Dvs skriver klart våra CV:n och dricker kaffe. Inte mer fancy än så. Fnizzzlleee!

i brist på annat. fedt gonig bild på mig och min broder. som jag redan saknar. FAIL!!! hjärtz

jag har en pistol, den är säkrad och oladdad!!!

2011-10-18T10:31:00.002+02:00

Pixxxx från helgen. Adjöken-träffen och bakishänget. Älskar mina vänner, har jag sagt det förr?

FAB

2011-10-14T09:12:00.004+02:00

För att jag är ledig.
För att jag har varit på jobbet och rensat ur mitt skåp och gett tillbaka mina nycklar.
För att jag och magnus drack öl igår.
För att jag ska dricka vin med alla mina vänner idag.

.. så får ni ett litet kollage. Tänkte att jag skulle se mer lycklig ut. Men jag har gjort botox, okej?

Ojdå

2011-10-12T07:51:00.002+02:00

Det är visst bara en vecka kvar tills jag åker. Kom på igår att det var jävligt snart. Hetsade ur som fan, och insåg att det finns miljontals grejer jag måste göra. Men jag är ju också en så kallad världsmästare på uppskjutning. Inser att vissa saker kan vänta. Jag behöver faktiskt inte stressa. Det är luuuugnt. MEN! 24 timmar innan jag åker kommer jag gå bärsärkagång bland mina kläder, inse att jag glömt tusen saker och få en stroke, och dö.

Men det tar vi då. Det är inget att hetsa upp sig över just nu.

Som jag sa. I'm da baoz.

Mina vänner

2011-10-10T19:46:00.003+02:00

Skriver rader efter rader med text. Undrar vad det står. Delete. Skriver mer, bara för att skapa ännu mer förvirring. Får för mig att jag älskar mig själv mest. Någon skrev till mig att det bara är vidriga människor som älskar sig själva mest. Jag är vidrig, med andra ord. I stunder av svaghet så tror jag på det. Tur som fan att det bara är stunder, tänker jag. Och jag längtar efter mina vänner. Jag vill slippa dessa stunder av tvivel. Vill att vi alltid ska vara tillsammans, och lyfta upp varandra. Och när vi ramlar ihop så skrattar vi. För det är ju kul att leva. Och dricka vin. Och skita i energislukare. Och skratta mer.
Vi är så bra på det. Och det stöd och den vänskap som de ger mig, kan inte efterliknas med något annat än perfekt. Jag är evigt tacksam för att jag har dem. Det är den finaste kärleken som finns. Och det är de som gör att i dessa stunder av svaghet, då jag tvivlar på att jag gjort rätt, inser att jag har fel. Fel som tvivlar. Och rätt i det faktum att man ska älska sig själv mest. Bara genom att finnas till, hjälper de mig. Och jag älskar dem.

Jak e bök

2011-10-07T06:29:00.001+02:00

Sitter och kollar igenom bilderna på mobilen. Finner bilden nedan. Tittar på mitt minimala och deformerade huvud. Och önskar att varje dag var en bakisdag då alekz var min mamma och höll i mitt lilla huvud. Mitt lilla, deformerade, bakishuvud.

tonight i'm gunna bury that horse in the ground

2011-10-05T13:37:00.004+02:00

Åhoj. Shit, vad jag älskar att jobba. Dock ändrar inte det faktumet att jag blir sjukligt bränd i hjärnan. Allt liksom flyter ihop. Om jag flyttar in på psyket inom den närmsta tiden så vet ni anledningen. Och ni vet vart ni hörde det först! Yes, det stämmer, jag förutspår min egen brain melt down. I'm da bezt.

Lyssnar sönder denna låt

MIN FAVORITBLOGG!!!

2011-10-04T23:05:00.001+02:00

KLICKA HÄR!!! För att komma till min favvoblogg of all times. Den här killen är en stor förebild i mitt liv. Och detta är ingen överdrift! Vilken MAN alltså.

Hejdårå

Verkligheten vs. Bakisheten

2011-10-03T09:36:00.001+02:00

Var på Mad E's födelsedagskalas. Dock så funkar min mobilkamera SJUKT dåligt i mörker plus den lilla faktorn att man var ASPACKAD, så det blev noll bilder från kvällen. Istället lägger jag upp ett litet bakiskollage, dagen till ära.

En misärtjej som hade varit på efterfest i en buske. Älskar alekz!

Hängde utanför Vita Villan. Skulle på affärsmöte med några trevliga män.

Tänkte att nu jävlar tränar jag bort baksmällan. Blev svettig efter en sekund. Fick panik. Åt pizza.

Jag och Alekz låg i sängen och heytellade med neandertalare.

Jag gick en morgonpromenad och tog kort på mig själv. Värt!

Valle är linneas pizzabagare/personliga tränare. Vet inte riktigt hur den kombinationen fungerar...

det börjar på b och det slutar på itta!

2011-10-01T09:02:00.002+02:00

Igår fick jag höra att jag var otrolig. Från flera olika håll. Bland annat från min chef. Jag fick blommor av en söt tant. Jag är ledig imorgon. Ikväll ska jag dricka vin och fira min vän Mad E (tüng gangsta-tjej) som fyller år imorgon. Jag tror baskemig att jag är lycklig.

En annan sak som gör mig otroligt lycklig är att jag igår kände mig som Birgitta (KLICKA HÄR och spola fram till 2.18) när jag avbröt middagen för att gå och föna håret. Och blåste mig in i rummet. Birgitta fyllde liksom upp hela min person, och vi blev ett med varandra. Det var så fint.

Gårdagen. Älskar min bäztizar.

2011-09-28T12:06:00.002+02:00

Vi hängde på en hemlig plats i Nyköping och drack vin

Jag charmade alla förbipasserande med mina guns

Mathiz var fett cool ba

Hur man håvar in storfångsten ute på krogen. SPÄNN DEM!!!!!

WHAT YOU FEEL ONLY MATTERS TO YOU, IT'S WHAT YOU DO TO THE PEOPLE YOU LOVE THAT COUNTS

2011-09-26T16:50:00.003+02:00

Skulle vilja säga att han borde få spö. Att vi borde leta upp honom, tortera honom. Få honom att lida. Skrika att han är ett jävla svin. Egocentriska jävla manssvin. Slå. Sparka. Sätta honom i det helvete där han satt min vän.
Då inser jag plötsligt att han redan är där. Han har nämligen förlorat det bästa som någonsin skulle kunna hända honom. Han sumpade det. Och nu får han lida. Behöver inte hoppas att det gör fruktansvärt ont. För det vet jag att det gör.

Apatisk workoholic

2011-09-25T13:20:00.003+02:00

Såhär apatisk var jag igår när jag slutade jobba. Ångesten i blicken... mmm.. älskar!

Drack te med min bästa syster. Jag sa åt henne att sitta i en "spontan pose". Tydligen så spanar hon efter lammkött när hon är spontan. Who knew?

Klockan är nu halv två på eftermiddagen, och jag ska gå och lägga mig. Varför det? kan man fråga sig. Jo, för att om 7 timmar börjar jag jobba. HIIIIGH FUCKING FIVE MR FULLGUBBE!